Aj, aj, aj

Idag har vi varit ute med pojkarna i skogen, eller rättare sagt har vi gått på en liten väg som går bredvid Foppas golfbana. En nyplogad väg med snökanter på sidorna. Alltså inget som man borde kunna göra illa sig på - om man då inte heter Gizmo...
Denna hund och hans tassar är så fruktansvärt otursförföljda, jag har för länge sedan tappat räkningen på alla gånger han har gjort illa sig på ett eller annat sätt.
Och idag var det åter igen dags...
Ser att han börjat halta lite smått och ser att det blir blodfläckar i snön efter hans ena framtass. Sätter ner honom för att titta och ser att ena klon har delat sig. Den övre delan av klon pekar åt alldeles fel håll och pulpan ligger öppen under. Så det var bara att sätta koppel på honom och vända om.
Nu har jag klippt bort lite grann av klon som hade "fläkts upp".
Vet inte om jag ska kontakta någon veterinär eller låta det läka av sig själv.
Men å andra sidan...finns nog ingen veterinär här i stan man får komma till...

Så här ser det ut nu:



Hjärngympa

Hittade denna i källaren hos mina föräldrar i julhelgen och tänkte att Sigge skulle få testa den.
Gizmo fixar den på nolltid, så jag tyckte att det skulle vara spännande att se hur Sigge löste problemet.
För er som inte vet vad det är så är det en rund träplatta med nedsänknigar. I dessa nedsänkningar lägger man en godis och ställer den delvis ihåliga klossen ovanpå. Hunden känner alltså att det luktar godis och måste komma på hur den ska göra för att få bort klossarna.

Första gången Sigge fick prova tod det nog 6-7 minuter innan han lyckades lösa den. Se bilder nedan.
Andra gången jag ställde ner den åt honom visste han direkt vad det handlade om. På ca. 30-40 sekunder hade han lyft alla klossar och därmed fått sin belöning. Men det märktes hur jobbigt han tyckte att det var. (se näst sista bilden)
Så otroligt intressant att se när poletten trillar ner.
Jag insåg då att han nog är väldigt lättlärd - bara husse och matte lär sig rätt metod!


Det tog ett bra tag innan han lärde sig att det är mycket svårare att ligga ner.


När han väl stod upp så löste det sig ganska bra.








Snacka om hjärngympa! Så trött han blev!


Äntligen!!!

RSS 2.0